Cliff Burton – september 1986 & september 2006

Det finns tillfällen då det är jobbigt att vara liten, att behöva be mor och far om lov att göra skojiga saker som man som liten skit vill hitta på. Ett sådant exempel taget ur verkligheten skulle kunna vara att man är i 10-årsåldern, att Metallicas Master of Puppets spelas för jämnan samtidigt som bandet är i Sverige på turné och att man av hela sitt hjärta vill se dem live för första gången. Dessutom är det september 1986.

Är du ett ärrat gammalt Metallica-fan förstår du det prekära i ovanstående beskrivning. Bandet spelade i Lund den 24 september, sedan Oslo dagen efter för att därefter komma tillbaka till Sverige för en konsert i Solnahallen den 26:e innan vidare avfärd för ett gig i Köpenhamn. Vi var då två småkillar från Småland som inte kom iväg till vare sig Lund eller Solna den gången. Som liten i världen är det inte det enklaste att få lov att åka på en farlig konsert i en annan stad, och framförallt inte att hitta någon vuxen som kan tänka sig att skjutsa dit och tillbaka. Men det skulle ju säkert komma fler chanser i framtiden, eller hur?

Eller inte.

Metallica tog sig aldrig till Köpenhamn den gången, en bussolycka på dåvarande E4:an utanför Dörarp mellan Värnamo och Ljungby satte ett tragiskt och abrupt stopp för det. Tidigt på förmiddagen den 27 september rapporterade lokalradion om att bandet varit med om en olycka och att en medlem omkommit, dock var det vid den tidpunkten fortfarande oklart vem vilket ledde till en del rykten och spekulationer under dagen. Till exempel gick det några timmar ett rykte om att den drabbade var Lars Ulrich, något som senare visade sig vara felaktigt. Den som dog efter att ha fått en stor turnébuss över sig och som därefter blivit en legend i hårdrocksvärlden var den 24-årige basisten Cliff Burton. En legend som somliga av oss alltså missade att få uppleva live.

Tidningen OKEJ fick sista intervjun, genomförd av journalisten Jörgen Holmstedt några timmar innan spelningen i Solnahallen. Samma tidning tog även åt sig äran av att ha tagit sista bilden på Cliff Burton, ett påstående som dock inte stämmer. Ett gäng fans som hängde med Metallica efter spelningen tog vid det tillfället bilder, det vill säga bara ett fåtal timmar innan olyckan. Nåväl, sparad i en plastficka på baksidan av min Master of Puppets-skiva ligger sista intervjun från en OKEJ-tidning från 1986.

Vill man lyssna på Metallicas sista konsert med Cliff Burton är det numera en smal sak att hitta den på Internet. Förr i tiden fick man lösa det genom att köpa en bootlegplatta eller få den inspelad på kassett. Den kanske mest kända utgåvan av spelningen på LP är förmodligen denna.

IMAG0692IMAG0693

Att döma av inspelningen från kvällen i Solnahallen låter det som att Cliff Burton var i fin form. Lyssna på bassolot till exempel.

Vid tiden för bussolyckan var Metallica fortfarande på väg uppåt i karriären. Master of Puppets innebar i och för sig ett genombrott för dem i och med att den sålde bra för ett thrash metal-band som aldrig spelades i radio. Men fortfarande var det fem år kvar till den självbetitlade och i omslagsväg Spinal Tap-inspirerade svarta plattan som gjorde att folk som förut skydde bandet nu istället hävdade att de ”alltid har gillat Metallica…”. Sedan dess har de hållit sig på toppen som en av världens största grupper oavsett kategori. Henry Rollins sade en gång talande ”If you’re Metallica you can play any country that has electricity.”

Cliff Burton fick aldrig uppleva den stora succén, men ihågkommen är han. Ett exempel på detta är Cliff in our minds, ett projekt av Metallica-fans som innebar att de själva bekostade och reste en minnessten vid olyckplatsen. Avtäckningen av denna sten ägde rum den 30 september 2006, bara några dagar efter 20-årsdagen av olyckan. Rykten, eller snarare förhoppningar, långt innan avtäckningen gjorde gällande att någon av de överlevande medlemmarna i Metallica kanske skulle dyka upp. Eller tänk, kanske Cliff Burtons far! Från Kalifornien till Dörarp…? Skulle väl inte tro det. Vi som dock var på plats var inte många, gissningsvis 70-80 personer i blandade åldrar vilket gjorde det hela nästan lite gemytligt. Cliff Burton hade nog trivts.

DSCN0529

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s