Newsted – Heavy Metal Music (2013)

En stor del av Metallica dog utan tvekan med Cliff Burton. Men en nästan lika stor del försvann med Jason Newsted. Och stackars Jason har inte haft speciellt lätt att rota sig i något band sedan han lämnade Metallica 2001. Först gick han med i alternativmetalbandet Echobrain, själva skälet till Metallica-avhoppet, där han hann att medverka på debuten innan han drog vidare. Efter det har det varit korta inhopp i Ozzy Osbournes band, supergruppen/dokusåpan/bottennappet Rock Star Supernova och välgörenhetsprojektet WhoCares. Huvudbandet mellan 2002 och 2009 har annars varit Voivod där han medverkat på tre rätt hyfsade plattor (låten Morpheus från Infini bör i alla fall kollas upp). Men det har inte riktigt verkat som om han har hittat det han sökt förrän nu, med det relativt färska bandet som bär hans efternamn. Först nu känns det som att han är tillbaka på riktigt, i ett sammanhang där han hör hemma och där han får ta den plats han förtjänar och behöver. Lite äldre och aningen mera väderbiten men fortfarande med samma flinka fingrar, energi och gemytliga framtoning som alltid.

Newsted

Min första tanke efter att jag hört EP:n Metal som släpptes i början av året var att det lät som om Megadeth och Motörhead rumlat runt i buskarna och avlat fram en ettrig, skitig och jävligt rå metallbastard till avkomma. Med fullängdaren Heavy Metal Music tillkommer ytterligare en dimension och det är dynamik. Mellantempo-thrash och hård metall är hela tiden stommen i musiken, men det finns lugnare passager och en hel del Black Sabbath-tyngd inbakat som gör att det sällan känns enkelspårigt. Den är heller aldrig pretentiös eller tillkrånglad med massa finlir och skumma taktbyten, utan känns stundvis nästan punkig i sin attityd och energi. Lägg till det en fullt godkänd sånginsats från Jason. Ibland låter han mer som Dave Mustaine (Megadeth) borde låta än vad Mustaine själv gör idag, ibland låter han som en melodiösare version av Cronos (Venom), vilket passar musiken ypperligt.

Är det något som hamnar på minuskontot så är det att ett par låtar hade tjänat på att kortas ner något, men det känns mer som ett lyxproblem. Till de låtar som sticker ut lite extra hör nya ångvältskolossen Nocturnus och den stencoola Soldierhead som också var med på EP:n. Produktionen, rattad av Jason själv, är lagom bångstyrig, bastung och brummig. Hela paketet känns helt enkelt inte så tillrättalagt och kliniskt som mycket annat gör idag utan mer ärligt och äkta. Att jämföra med något senare som Metallica har prånglat ut känns lite billigt, men man kan väl lugnt säga att Lulu ligger några varv efter och flämtar för livet med inhalatorn krampaktigt inkilad mellan framtänderna. Förhoppningsvis har Jason äntligen hittat det han sökt efter så länge, för detta ger mersmak.

Soldierhead

Nocturnus

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s