Thin Lizzy – The Boys are Back in Town (2012)

lizzyThe Boys are Back in Town. Jo, en bok måste förstås heta något, och skriver man en sådan om Thin Lizzy och vill skapa intresse så kan det förstås vara vettigt att döpa den efter bandets mest kända låt. Då kanske den blir mer iögonfallande och säljer bättre. Särskilt om författarna, Harry Doherty och Lizzy-gitarristen Scott Gorham, själva känner att slutprodukten kunde ha blivit bättre.

OK, så behöver det inte nödvändigtvis ligga till. Dock är det på det viset att Doherty själv i bokens inledning skriver att arbetet påbörjades redan 1977 på bandledaren Phil Lynotts initiativ. Efter Lynotts död 1986 hade Doherty ett första utkast klart men boken skulle ändå inte komma att publiceras än, bland annat eftersom det fanns de i den närmaste kretsen som hade invändningar mot att vissa fakta skulle bli offentliga. Inte förrän förra året var det tydligen dags att komma med ”the full story” och få verket färdigställt.

Sedan kommer man som läsare och tror att man fått tag i en bilderbok; många och stora bilder pryder nämligen samtliga av de dryga 170 sidorna. Visst, de har skrivit en hel del text också och en och annan intressant upplysning kommer med på köpet. Men på det stora hela målar de båda författarna med väldigt stora penseldrag och går inte in på djupet någonstans, trots att Scott Gorham var med i Thin Lizzy från 1974 fram till slutet 1983 och alltså hade full insyn i allt som hände utanför det offentliga. Alldeles för lite nytt kommer fram och har man redan läst om bandet i tidigare böcker finns här inte mycket att hämta. Ganska imponerande när man haft sedan 1977 på sig att jobba med boken…

Det som ändå gör The Boys are Back in Town värd att inhandlas, helst begagnad för halva priset, är partierna med Scott Gorhams reflektioner över varje enskild platta som han medverkade på. Och alla bilderna, många tidigare opublicerade, är ju förstås intressanta att kolla på. Synd på en så snygg bok att inte leverera något mer matnyttigt i faktaväg. Ska man läsa något om Thin Lizzy rekommenderas hellre Mark Putterfords The Rocker (1994), My Boy (1996) av Phil Lynotts mor Philomena eller Thin Lizzy (2006) av Alan Byrne.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s