Dizzy Mizz Lizzy – Danmarks Gyllene Tider?

Trots att de kommer från vårt lilla grannland i söder har jag knappt stött på en enda svensk som vetat vilka Dizzy Mizz Lizzy är, vilket är både förvånande och tragiskt. Och på svenska Wikipedia lyser de (som så mycket annat) med sin frånvaro, så därför tänkte jag få med lite av deras historia här. Bandet är lite av Danmarks motsvarighet till Gyllene Tider. Då menar jag absolut inte musikaliskt, utan att de i likhet med Gyllene Tider lyckats med konststycket att bli profeter i sitt hemland medan resten av världen i stort sett varit totalt omedveten om dem. Förutom Japan. Japanerna har alltid varit galna i Dizzy Mizz Lizzy, men japaner är som bekant galna i det mesta som låter.

DizzyMizzLizzy

Dizzy Mizz Lizzy är ett tvättäkta exempel på det numera urvattnade begreppet powertrio. En trummis, en basist och en sjungande gitarrist. Bandet bildades 1988 och bestod av Tim Christensen (sång, gitarr, musikaliskt geni), Søren Friis (trummor) och Martin Nielsen (bas). Till en början var de influerade av pudelrock som Europe, Bon Jovi och Def Leppard, men efter grungens intåg i musikvärlden i början av 90-talet satsade de på lite tyngre musik samtidigt som de började ta intryck från äldre band som Led Zeppelin och The Jimi Hendrix Experience. Efter att ha ställt upp i danska motsvarigheten till rock-SM några gånger stod de, efter att ha slagit ut närmare 300 andra band, som segrare 1993. Priset bestod bland annat av en inspelning av en promo-EP som sedan skickades ut till branschfolk och radiostationer. Många utländska bolag försökte kontraktera det tonåriga bandet, men de valde att vänta på ett anbud från ett inhemskt bolag, vilket så här i efterhand känns som ett mindre genomtänkt drag. Det blev till slut danska EMI som gick vinnande ur striden. Ett par av låtarna från EP:n spelades flitigt i Danmarks motsvarighet till P3, vilket resulterade i att debuten förbeställdes i hela 7000 exemplar.

I början av 1994 släpptes så den självbetitlade debuten, som med sina 250.000 sålda exemplar är det bäst säljande rockalbumet och den bäst säljande debuten någonsin i hemlandet. Albumet genererade hela fem singlar och av en slump hamnade ett exemplar på EMI:s japanska huvudkontor vilket medförde att den släpptes även där. Skivbolagsbossen Nick Foss hade en överenskommelse med Tim Christensen att om skivan sålde guld (vilket den gjorde på två månader) skulle uppföljaren spelas in i Abbey Road-studion, en dröm Tim haft sedan barnsben. Friis och Nielsen delade dock inte Tims entusiasm för studion och dess historia och inspelningen av Rotator blev en indikation om att de tre inte drog jämnt musikaliskt. Tim ville utvecklas medan Friis och Nielsen tyckte att de skulle hålla samma musikaliska kurs som på debuten. Osämjan tog sig främst uttryck i låten Rise And Fall som Tim bett om att få full musikalisk kontroll över och som därför särskiljde sig en del från de andra låtarna på albumet. Rotator sålde guld i hemlandet samma dag den släpptes, men lyckades ändå inte komma upp i debutens försäljningssiffror. Efter att ha arbetat och turnerat i fem år utan något direkt uppehåll bestämde de sig 1997 för att ta ett sabbatsår för att ladda batterierna, men upptäckte när de väl befann sig i replokalen igen att de drog åt helt olika håll och i mars 1998 valde de att gå skilda vägar. En del av låtarna de arbetat med hamnade i stället på Tims solodebut Secrets on Parade (2000). Eftersom Tim var den drivande musikaliska kraften i bandet så låter också hans solomaterial ganska mycket Dizzy Mizz Lizzy, fast med mindre fokus på den hårdare rocken. Hårdast och i mitt tycke bäst är därför just Secrets on Parade.

2009 gick bandet ut med nyheten om att de skulle genomföra en mindre återföreningsturné under nästkommande år, med ett tiotal spelningar i hemlandet. Första spelningen i K.B. Hallen sålde slut på mindre än 15 sekunder och resterande spelningar på runt halvminuten, vilket fick bandet att inse att intresset var långt mycket större än förväntat och turnén förlängdes till totalt 52 spelningar med ett par avstickare till Japan. Turnén avslutades den 29 september 2010 i Tokyo och med det anses bandet nu vara ett avslutat kapitel. Den underhållande och välgjorda dokumentären Lost Inside a Dream: The Story of Dizzy Mizz Lizzy släpptes senare samma år, tillsammans med en live-DVD bestående av två ihopklippta Köpenhamn-spelningar gjorda under turnén, som visar ett piggt och hungrigt band som fortfarande gillar att röja, improvisera och experimentera.

Bandets musik är svår att genrebestämma, men jag skulle beskriva den som en blandning av progressiv rock, grunge och power pop med en nypa heavy metal som binder ihop det hela. Själva beskrev de sin musik helt enkelt som power rock. De hade vad många andra band saknar, nämligen en egen identitet och ett sound som gör att man på ett par sekunder kan identifiera dem utan att de för den skull var förutsägbara. Låtarna är ofta utsmyckade med kluriga breakdowns och finurliga bryggor som gör att man som lyssnare hajar till, och båda deras skivor känns mer eller mindre som helgjutna mästerverk med väldigt få dippar. Tim Christensen är dessutom en riktig riffguru på så sätt att han lyckas snickra ihop jammiga riff som låter busenkla och skitkluriga på samma gång och samtidigt är han en riktigt bra sologitarrist och sångare. Även Søren Friis och Martin Nielsen trakterar sina instrument med bravur. Hela katalogen finns på Spotify för er som missat denna musikaliska guldgruva, så det är bara att göra en djupdykning.

Waterline från Dizzy Mizz Lizzy (1994)

Rotator från Rotator (1996)

Thorn In My Pride från Rotator (1996)

Silverflame från Live in Concert 2010

Annonser

3 tankar om “Dizzy Mizz Lizzy – Danmarks Gyllene Tider?

  1. Japp Sam, fullständigt obegripligt är precis vad det är. Kul att se att man inte är alldeles ensam i det avlånga landet om att ha upptäckt deras briljans i alla fall. 😀

    • Brorsan köpte skivan när den släpptes -94 och vi var fast direkt. Såg dom på Hultsfred -95. Letar med ljus och lykta efter första plattan på LP till rimligt pris.
      Grymt bra och tyvärr verkar nästan alla ha missat dom!

  2. Själv hittade jag Dizzy Mizz Lizzy:s första platta -95 i en skivaffär i Kungsbacka och älskade den direkt! Precis som Du har jag aldrig stött på någon annan i Sverige som har fattat, eller ens hört dom. -Obegripligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s