Rex Brown – Official Truth 101 Proof: The Inside Story of Pantera (2013)

rex brown
Under sin tid i Pantera framstod Rex Brown (som under 1980-talet svängde sig med det fräsiga artistnamnet Rex Rocker) som ganska tyst av sig, som någon som inte kämpade för att synas och leverera sina åsikter i media. Fast kanske säger det egentligen inte så mycket om honom med tanke på att det var i Pantera han var basist, där de övriga tre bandmedlemmarna tog nog så mycket utrymme. Det borde man förstås anat att en så tyst medlem, åtminstone relativt sett, också hade en historia han ville dela med sig av och få utlopp för sina tyckanden om vad som faktiskt hände i Pantera. Det var ett band som aldrig riktigt lade av utan bara försattes i något slags viloläge och där medlemmarna under tiden kastade en massa skit på varandra – och vars existens definitivt upphörde när Dimebag Darrel sköts ihjäl på en rockklubb medan han stod på scen med nya konstellationen Damageplan i december 2004. Och det är just med Dimebags död som boken både börjar och slutar.

Official Truth är i och för sig en självbiografi men ganska sparsmakad med information om Rex egen bakgrund och om hans privatliv, t.ex. nämner han medvetet inte sina barns namn. Istället ligger allt fokus på tiden i Pantera och hans syn på det som skedde där, med stor del på det negativa. Mycket kritik riktas mot bröderna Dimebags och Vinnie Pauls far Jerry Abbott som var delaktig i bandets 1980-talsplattor men som sedan lyckades få royalties även för den framgångsrika perioden, d.v.s. 90-talet, utan att han egentligen hade så mycket input i bandet under den tiden.

Den som får mest skit kastat på sig är dock onekligen trummisen Vinnie Paul. Av det som skrivs i boken att döma verkar det inte en sekund som om Rex bryr sig ifall de båda någonsin kommer att bli vänner igen. Mycket kritik får Vinnie Paul för sin roll i själva bandet och hur saker och ting sköttes av honom. Men sedan finns där även en rejält stor skopa på det mer personliga planet som t.ex. att han trots sin rockstjärnestatus inte alls var särskilt framgångsrik bland damerna utan snarare skrämde iväg dem med sitt alldeles för framfusiga beteende.

Sedan tillkommer det även anekdoter ur karriären rörande bland andra Ozzy och Sharon Osbourne, Geezer Butler, Eddie Van Halen (som i Dimebags KISS-kista lade ner samma gitarr som syns på omslaget till Van Halens debutplatta) och Metallica. Just de sistnämnda blir ganska intressant då Rex ordagrant återger några citat där de påstår att de medvetet tog bort basen på …And Justice for All, enbart i syfte att jävlas med Jason Newsted.

Official Truth, som är endast drygt 250 sidor lång, är ovanligt lättläst och går kvickt att ta sig igenom. För ett gammalt Pantera-fan är det som står nedplitat intressant läsning, men alldeles för lite. Som en del av den innersta kretsen hade Rex Brown här chansen att få med mycket mer. Till exempel hade han kunnat vara mer utförlig angående hur plattorna spelades in, hur specifika låtar kom till, anekdoter från studiorna o.s.v. Många gånger kunde han ha gått in mer i detalj vad gäller olika skeenden av deras karriär, men där man flera gånger sitter och förväntar sig ytterligare kunskap från insidan så slätar Rex mest över partiet och avslutar det utan att man som läsare blir riktigt tillfredsställd. Åtminstone hundra sidor till borde han lätt kunnat mäkta med.

Nu är det bara att vänta på att även Vinnie Paul skriver en bok.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s