Ljudklappstips

Här har ni lite tips på ljudliga klappar ni kan önska er av herr Tomtén i år. Eller för den delen ge bort. Jag har koncentrerat mig på än så länge ganska okända band och samtidigt försökt få med en del svenskt och även lite kvinnlig fägring. Samtliga tips hamnar med lite god vilja under hårdrocksparaplyet, men de skiljer sig ändå ganska ordentligt åt rent musikaliskt. Lite för alla med hyfsad musiksmak således.

One Inch Giant – The Great White Beyond (2013)
Gillar man Mastodons mer lättsamma och melodiösa stunder så lär man gå igång på dessa Göteborgare. Ett och annat blastbeat och stunder av underbar dissonans överraskar och livar upp.
The Great White Beyond
Spotify

Soen – Tellurian (2014)
Första skivan drog nästan lite för mycket åt Tool-hållet och tål definitivt att kollas upp av de Tool-svälta. Nya skivan drar mer åt sentida Rush och framför allt Katatonia även om Tool-influenserna bubblar under ytan. Mannen på trumpallen är ingen mindre än Martin Lopez (ex-Opeth).
Tabula Rasa
Spotify

Vandenberg’s Moonkings – Moonkings (2014)
Veteranen Adrian Vandenbergs (ex-Whitesnake) senaste konstellation. Låter som om David Coverdale och Robert Plant slåss om att hålla i mikrofonen. Skitbra retrohårdrock.
Lust and Lies
Spotify

David Maxim Micic – Bilo 3.0 (2013)
Gitarrist/keyboardist från Serbien. Han har studerat på Berklee College of Music, en välrenommerad musikhögskola där Dream Theater bildades en gång i tiden. David är ett tvättäkta musikaliskt underbarn som jag nyss upptäckt via min bror. Progressivt är bara förnamnet.
Spotify

Avatarium – Avatarium (2013)
Avatarium kan vara det bästa Leif Edling varit inblandad i sedan Abstrakt Algebra. Jennie-Ann Smiths änglalika röst gifter sig perfekt med de doomiga riffen. Lite som om Carola hade sjungit i Candlemass. Vacker, episk och tidlös musik.
Moonhorse
Spotify

Kayser – Read Your Enemy (2014)
Begåvad melodiös thrash med ett par medlemmar med rötterna i Värnamo i mörkaste Småland, en stad där även vi som totat ihop bloggen residerar. På varsitt håll har vi även spelat med dessa skäggiga farbröder en gång i tiden (något vi lär återkomma till). Suverän thrash-platta hur som. Spice (eller Kryddan, eller Christian) har haft samma brötiga register sedan tidigt 90-tal och aldrig varit någon stor sångare, men man vet vad man får. Smålands svar på Lemmy om man så vill.
I’ll Deny You
Spotify

Ironbird – Black Mountain (2014)
Drivig, tung stoner metal som låter som ett mellanting av tidiga Black Sabbath, Corrosion Of Conformity och Fireball Ministry med Ozzy-minnande sång. För att citera Frida Calderon i Sweden Rock Magazine: ”Trots att produktionen avslöjar utgivningsår skulle den här plattan i princip kunna vara en autentisk 70-talsvinyl hittad i en gul läskback”.
Hard Times Light Shines
Spotify

Blood Ceremony – The Eldritch Dark (2013)
Ockult folkrock/retrorock från Kanada. Lika delar Jethro Tull, Uriah Heep, tidiga Deep Purple och Black Sabbath toppat med kvinnlig sång. Tvärflöjtar, gnällfioler och hammondorglar draperar musiken i ett mystiskt skimmer.
Goodbye Gemini
Spotify

Anti-Mortem – New Southern (2014)
Pantera/Black Label Society-aktig metal från Oklahoma spetsad med sydsstatsrock, mycket tyngd och groove. Sångaren låter som en blandning av en yngre Phil Anselmo och Chris Robertson (Black Stone Cherry).
Stagnant Water
Spotify

Alunah – Awakening the Forest (2014)
Tung, ödesmättad stoner metal/doom från England med suverän reverbpimpad kvinnlig stämsång. Ju mer jag lyssnar desto mer framstår sångerskan Sophie Day som en kvinnlig 70-tals-Ozzy.
Heavy Bough
Spotify

New Keepers Of The Water Towers – Cosmic Child (2013)
Stockholm-baserat band i stil med sentida Mastodon. Dystert, episkt, introvert och Pink Floyd-flummigt. Trots långa låtar runt 13-minuterssträcket tröttnar man inte det minsta.
The Great Leveler
Spotify

Hammercult – Steelcrusher (2014)
Punkig israelisk thrash/death med ilsken väsgrowl i stil med Kreator som rasslar och smäller precis lagom mycket för att man ska må som en prins (eller prinsessa).
Steelcrusher
Spotify

Noturnall – Noturnall (2014)
Brasiliansk prog metal kryddat med dubbelkagge-power metal och teknisk thrash där man skönjer influenser från Pagan’s Mind och Dream Theater. Medproducerat av Russell Allen (Symphony X) som även lånat ut sin röst på låten nedan. Solona knäcker.
Nocturnal Human Side
Spotify

Avatar – Hail the Apocalypse (2014)
Intelligent melodiös death metal från ännu ett Göteborgsgäng. Man kastas hejdlöst mellan ompa-ompa-takter, steril syntrock, industrimetallpartier och rensjungna snygga refränger. Lite Mr Bungle goes death. Bandet må ha fjorton år på nacken men hör man namnet Avatar idag tänker man onekligen på något helt annat än svensk döds. Trots att det här är femte fullängdaren hade jag faktiskt inte hört talas om dem innan. Shame on me.
Hail the Apocalypse
Spotify

Annonser

The Masters Apprentices – Future of our Nation (1971)

the mastersTUNGT!

Så beskrivs bäst australiensiska The Masters Apprentices Future of our Nation, öppningsspåret hämtat från 1971 års Nickelodeon. Låten är så massiv att när man lyssnar på resten av materialet på plattan så är det försumbart, vilket är ungefär samma fenomen som på Jerichos enda LP. Om alla låtarna varit likadana hade albumet varit ”so heavy you couldn’t get if off the turntable”, för att citera Spider Webb från Bad News.

Ta en lyss!

The Gun

TheGun

The Gun har en kringhistoria för omfattande för att återge i bloggen. Jag skojar inte, söker man tillräckligt länge i den här gruppens rötter så finner man fanimej Storbritanniens grundare. Därför skippar jag deras historia helt och hållet. Men som grupp skapade de två riktigt bra protometal-plattor 1968 och 1969 och fick dessutom till en hyfsad hit med Race with the Devil från debuten (som både Girlschool och Judas Priest gjort cover på). Förmodligen den enda låten som folk känner till idag, vilket är tragiskt eftersom de två skivorna de krängde ur sig är genomgående skitbra. Musiken är en blandning av Cream, Led Zeppelin, Black Sabbath, Procol Harum och The Who med betoning de två sistnämnda. Jag ”pluggar” alltid när jag skriver om band för bloggen och jag är glad att jag valde att skriva om The Gun för ju mer jag lyssnar på skivorna, desto mer gillar jag dem. Torde säga en del.

Race with the Devil från The Gun (1968)

Rat Race från The Gun (1968)

Head in the Clouds från Gun Sight (1969)

Dreams and Screams från Gun Sight (1969)