Helix – Walkin’ the Razor’s Edge (1984)

Helix Walkin' 1984Det enda ens primitiva sida ibland kräver är lite lättsmält, icke-sofistikerad hårdare rock, förslagsvis gjord på 1980-talet av gossar med fluffiga kalufser på huvudet. Detta är en beskrivning som passar ganska bra in på Helix som ett tag var hyfsat stora i Sverige och tja, egentligen bara här och i hemlandet Kanada. De hade en hygglig period med albumen Walkin’ the Razor’s Edge och Long Way to Heaven från 1984 respektive 1985. Under samma period var de ute på turnéer med bland andra KISS och W.A.S.P. och vann nog över både ett och två av deras fans. Inget konstigt i det, musikaliskt låg banden inte så värst långt ifrån varandra. Lyssna på till exempel When the Hammer Falls, framförallt verserna, och tänk dig istället Blackie Lawless på sång så har du en låt som hade kunnat vara med på debutplattan med W.A.S.P. som även den är från 1984.

Om du var en ung spoling under den eran känner du säkert igen Rock You som var Helix största hit. Videon till låten är för övrigt en riktigt macho och jättetuff historia, där medlemmarna ömsom jobbar med smutsigt straffarbete ömsom spelar låten och häftigt poserar stjärten av sig. Självklart är de omgärdade av lättklädda damer, så lättklädda att den ursprungliga videon blev den första att förbjudas av MTV. Man gjorde sedan likadant även till den utmärkta Crazy Elephant-covern Gimme Gimme Good Lovin’, med medverkan av en ung Traci Lords, det vill säga en MTV-vänlig variant och en som kunde sändas nattetid på vuxenkanalerna. Båda dessa alternativa uncensored-versioner är numera lätta att finna för den som söker. Men för att visa att även hårdrockare kan vara känsliga själar producerades en mer nedtonad video på ännu en cover, balladen (Make Me Do) Anything You Want av A Foot in Cold Water, där bandet spelar så fint i en balettstudio med mer påklädda tjejer.

Säga vad man vill om Helix tidstypiska videor, Walkin’ the Razor’s Edge är i positiv bemärkelse en behagligt lättlyssnad hårdrocksplatta från en tid då man spelade in drygt en halvtimmes musik och lät det vara nog för ett album. Dessutom hade de i Brian Vollmer en sångare med rejäla röstresurser, och har det fortfarande i och med att de faktiskt ännu är aktiva.


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s