Gott & Blandat 2015

Någon knotade i mitt öra om att vi har för mycket gammal skåpmat, vilket ju faktiskt var hela meningen med bloggen från början. Att lyfta fram utdöda band och glömda artister som de flesta aldrig ens hört talas om. Vi drar oss dock inte för att skriva om ny musik, vilket jag vill klargöra med det här inlägget. Vi lär även i fortsättningen grotta ner oss i gamla album och obskyra band, men nedanstående tillägnas nutid. En liten ”best of 2015” innan alla andra sidor nätet runt hunnit göra detsamma.


Soilwork – The Ride Majestic
Är man svensk (eller hårdrockare) och inte känner till bandet bör man ställa sig i skamvrån. Eftersom det är ett alldeles pinfärskt album vågar jag inte annat än säga skitbra för tillfället, för det är precis så det låter. Dirk Verbeuren (trummor) och Björn Strid (vrål/sång) är definitivt stjärnorna i bandet, men låtarna är ju det som räknas. Och bra sådana finns det gott om. Sällan har jag hört så silkeslena melodier paras ihop med sådan brutalitet och hyperkluriga rytmer och få det att funka så bra ihop. Spotify


Godsticks – Emergence
Ett band jag upptäckte för bara ett par veckor sen, trots att de har tre fullängdare och en EP i bagaget. Låter ganska mycket som ett mellanting av Soundgarden, Alice in Chains och Tool med väldigt mycket prog metal-klister mellan fogarna. Spotify


Queensrÿche – Condition Hüman
Hur mycket man än dyrkade Geoff Tate så kan ingen med hörseln intakt tycka att Queensrÿche av idag är på väg åt fel håll. ”Nya” sångaren Todd La Torre låter rentav mer som Geoff Tate än Geoff Tate själv gör idag, men låter ändå inte som någon imitatör. Senaste plattan är inte släppt än, men av den här låten att döma lär det bli ett progressivt mellanting av The Warning och Rage for Order. Oerhört suveränt med andra ord.


Lamb of God – VII: Sturm und Drang
Bandet har enligt min mening skapat sin bästa platta hittills, så går man igång på groove metal, metalcore eller melodisk death metal eller kanske rentav alla tre bör man definitivt kika in det här. Videon jag valde är väl inte helt representativ för plattan, men jävlar vilken låt! Randy Blythe ser för övrigt mer och mer ut som Iggy Pop. Spotify


The Dead Daisies – Revolución
De med lite koll vet att Mötley Crüe går i graven på nyårsafton. Har man hört Mötley live på senare tid så förstår man varför. Vince Neil är numer endast en skugga av sitt forna jag, även om han aldrig varit någon storsångare. Mötleys andra sångare, John Corabi låter däremot bättre än någonsin, vilket den här plattan bevisar. Det skulle inte förvåna mig om Corabi-Mötley uppstod efter nyår under annat namn, vilket ju faktiskt var tanken redan 1994. Spotify


Entrails – Obliteration
Såväl logon som musikstilen är en homage till Entombed runt tidigt 90-tal. Produktionen låter dessutom ganska mycket Sunlight. Gillar man Entombed runt Left Hand Path och Clandestine lär man älska det här. Spotify


Millencolin – True Brew
Lika uppkäftiga och underbara som vanligt. Snackar man stenhård gladpunk så har Millencolin länge varit en av mina favoriter. Endast Bad Religion når en ribba högre. Spotify


Palace of the King – White Bird/Burn the Sky
Bandnamnet är taget efter Freddie Kings suveräna bluesdänga från 1971. Bandet låter lite som en blandning av The Hives, Led Zeppelin och Deep Purple. Låten härovan låter väldigt mycket som en omstöpning av Smoke on the Water med Robert Plant på sång där lejonparten av texten norpats från Judas Priests You’ve Got Another Thing Comin’. Blandningen blir så absurd att det blir originellt… typ. Spotify


Stoneghost – New Age of Old Ways
Bandet fick bottenbetyg i många blaskor och jag förstår inte riktigt varför. Det här är ju hur fläskigt som helst! Lite som en blandning av Pantera, Clutch, Lamb of God och Mastodon med betoning på de förstnämnda. Spotify


The Atomic Bitchwax – Gravitron
Brummig och skitbra stoner i stil med Kyuss, Monster Magnet och Corrosion of Conformity runt 1996. Inte lika bra som TAB4 (2008) men väldigt nära. Spotify


Unleashed – Dawn of the Nine
Ett av mina favoritband vad gäller nutida svensk death metal. Den klår inte höjdaren Midvinterblot (2006) men är en riktigt fullgod uppföljare till Odalheim (2012). Gitarrsolona är genomgående lysande och Candlemass-dyrkan självlysande. Spotify

Annonser

En tanke på “Gott & Blandat 2015

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s