Gott & Blandat 2015 Part II

2015 har bjudit på så extremt mycket bra musik, så här kommer ytterligare en eklektisk lista över skivor ni borde ha snappat upp under året. Och genom dessa inlägg har jag ändå bara skrapat på ytan. Självklara skivor som David Gilmour – Rattle That Lock, Saxon – Battering Ram, W.A.S.P. – Golgotha, Slayer – Repentless, etc. hoppas jag ni upptäckt på egen hand.

Chelsea Wolfe – Abyss
Står man ut med det överstyrda industrisoundet så är det här riktigt jävla skitbra. Låter som en blandning av Nine Inch Nails, Portishead, The 3rd and The Mortal, Tori Amos och flumläskig Twin Peaks-musik. Spotify

 

Ruby The Hatchet – Valley of the Snake
Låter väldigt mycket som om Spiritual Beggars runt 1996 frontats av en kvinna. Drivig och hammondbemängd stoner med andra ord. Spotify

 

Lik – Mass Funeral Evocation
Brötigt, tvåtaktsbesudlat, snortajt och tungt som ett as. Gifter man Stockholmsdöds med Göteborgsdöds får man något i stil med Lik. Genomgående übersuveränt. Spotify

 

The Winery Dogs – Hot Streak
Spelglädje, ekvilibrism, Glenn Hughes-liknande sång, Mr. Big-driv och en smula Dream Theater-stuk. Ungefär så låter The Winery Dogs. Inte alls konstigt när man kikar på vilka medlemmarna är. Vad jag fortfarande inte kan komma över är att sångaren/gitarristen Richie Kotzen en gång i tiden var gitarrist i Poison. Sicket slöseri med talang. Spotify

 

Jeff Lynne’s ELO – Alone in the Universe
Bland det första jag skrev på bloggen var en hyllning till E.L.O.’s Time. Alltså är jag mer än partisk vad gäller E.L.O och herr Lynne. Jeffs soloplatta med covers från 2012 var riktigt bra. Den här skivan överträffade dock alla mina förväntningar. En gubbe som närmar sig 70 borde inte kunna sjunga så här pass bra. Tilläggas bör att han förutom att ha lagt all sång och gitarr själv och producerat också spelar bas, cello och trummor på plattan. Ett underskattat musikgeni. Spotify

 

Rendezvous Point – Solar Storm
Norsk prog metal. Basbrötig med både symf-, Dream Theater och Yngwie-inslag. Låter till en början ganska lättillgänglig, men efterhand ter den sig svårtuggad som en sönderbränd Crème brûlée. Överlag dock oerhört smaskig. 2017 skulle jag tro att jag har tagit till mig Solar Storm i sin helhet. Svårsmält, men oerhört vacker och välspelad. Spotify

 

Amorphis – Under the Red Cloud
En liten återgång till deras death metal-ursprung, vilket jag önskat länge. Fantastiska melodier finns det dock gott om och det skandinaviska svårmodet genomsyrar musiken so in i da bäng. Spotify

 

Fear Factory – Genexus
Har man hört Fear Factory vet man vad som bjuds, nämligen teknisk och industriell death metal med skitsnygga refränger. Jag har hängt med i stort sett från början, men upptäckte deras storhet först när de var förband till Ozzy Osbourne i Scandinavium 1995. Sedan dess är de mina absoluta deppgudar. Spotify

 

RAM – Svbversvm
RAM är ett Göteborgsband som jag följt sedan suveräna Lightbringer (2009). Ett band influerat av klassiska hårdrocksgrupper som Dio och Accept (lyssna på gitarrerna, oerhört Balls to the Wall-iga), men i huvudsak av ockulta band som Mercyful Fate och tidiga Judas Priest. Senaste plattan Svbversvm låter väldigt mycket Sanctuary (ur vilkas aska Nevermore bildades) runt Refuge Denied, inte minst vad gäller kastratsången. Refuge Denied råkar dessutom vara en av mina absoluta favoritplattor. Spotify

 

Deville – Make it Belong to Us
Välspelad och aningen progressiv ökenrock från Götelaborg. Tangerar deras bästa album Come Heavy Sleep (2007). Spotify

 

Klone – Here Comes the Sun
Fransk progressiv rock i stil med Katatonia och sentida Anathema med sorgmodet och känslan från Amorphis. Ett av väldigt få band med en saxofonist i sättningen som jag kan lyssna på. Spotify

 

We Hunt Buffalo – Living Ghosts
Kanadensisk stoner som är både välskriven, välspelad och inbjudande med lite black metal-minnande bräksång stundvis. King Crimson och Black Sabbath bubblar ständigt under ytan, men Fireball Ministry är väl största likhetstecknet. Spotify

Annonser