Saknar man Memento Mori eller Candlemass med Messiah Marcolin på sång så är Dautha definitivt ett suveränt substitut. Episk doom från Norrköping där Lars Palmqvist låter fruktansvärt likt Messiah, fast han saknar lite av Marcolins botten i rösten och hans suveräna vibrato. Tungt som en mammut på nedåttjack är det och riktigt välspelat dessutom, med en liten sorgkant som passar genren perfekt. Vad som inte låter Candlemass är den oerhört snygga stämsången, de få folkmusikinslagen och de första minuterna av The Children’s Crusade, som låter sakralt och religiöst. Sex låtar trängs på knappa timmen, men ingen låt känns för lång, vilket talar för musikens förträfflighet. Brethren of the Black Soil är en av de bästa doomplattorna jag hört på åratal, tamejfan!
