Ancestors – Suspended in Reflections (2018)

 

Drömskt, deppigt, monotont, psykedeliskt, vackert, långsamt, ödesmättat och eftertänksamt är åtta adjektiv som ploppar upp i skallen när jag lyssnar på Suspended in Reflections. Jag skulle kunna slänga fram väldigt många fler, men de nämnda är grundelementen till vad som formar Ancestors musik på Suspended in Reflections, ett band som funnits sedan 2006 och där detta är fjärde fullängdaren.

Suspended in Reflections är en platta man ska akta sig för att överanalysera i en recension, eftersom det man skriver ju lätt fastnar i bakhuvet på läsaren när den sedan lyssnar och lite wiggle room är aldrig fel. Skit samma, för mig låter det här som ett pårökt atmosfäriskt 70tals-Pink Floyd som jammar loss med Crowbar, Katatonia, Pallbearer och Neurosis med extra mycket bedrövelse, ståbas, trumvisp, luftighet och en smula dissonans som grädde på moset. Den riktiga gåshuden infinner sig när sångaren Justin Maranga tar i från tårna och de gånger stämsången tar över. En rakt igenom suverän platta som gjord för denna, den mörkaste tiden på året.

Spotify

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s