Lodgerizer

Lodger01

Det jag främst kommer göra här på bloggen är att lyfta fram musik som förtjänar att höras av fler. Gammalt som nytt. Mjukt som hårt. Smalt som brett. Längre analyser och betraktelser rörande musikvärlden i stort kommer då och då att avhandlas på mitt lite sliriga, skämtsamma vis, även om gravallvaret kommer att få visa upp sitt fula tryne vid sällsynta tillfällen. Jag är även ordbajsare av rang, vilket förmodligen kommer märkas. ”Varför säga lite med få ord, när du kan säga precis lika lite med extremt många onödiga, överflödiga, omotiverade och oviktiga ord?” är väl något av mitt motto skulle jag tro.

Lite om min musikbakgrund:
Mina första musikfavoriter var ABBA och Elvis Presley. Jag köpte min första Elvis-skiva när jag var fem år gammal. I stort sett bestod min barndoms musikvärld av 50 och 60-talsmusik med inslag av country och ett och annat pinsamt nedslag i schlagerdiket. Någonstans runt 1983 upptäckte jag hårdrocken och när jag som tolvåring hörde Mötley Crüe’s Home Sweet Home på radio 1985 hade jag funnit vad som än idag är mitt absoluta favoritband. De gånger jag har fått försvara det valet genom åren är oräkneliga.

Runt 1986 plockade jag ner en sliten gitarr som länge hängt övergiven och började plinka och kärleken till gitarren som instrument är sedan dess oomkullrunkelig. 1990 startade jag och min bror ett thrash metal-band som hette Claustrophobia ihop med ett gäng andra. Det repades, giggades och spelades in demos och min musiksmak började utvecklas åt det hårdare hållet. Sedan dess har musiksmaken utvecklats åt precis alla möjliga håll. Skygglapparna har lagts av. Medelåldersmänniskor har jag alltid upplevt som tråkiga as som har hittat det de gillar, håller sig till det och sen är det bra. Men medelålders jag är på ständig jakt efter något nytt och lär aldrig tappa sugen efter ny musik, hur jävla gammal jag än blir.

Det finns få saker jag avskyr i musikväg, men exempelvis franskt dragspel, svensk tjo och tjim-euforisk gospel, handklapp istället för trummor, utdragna frijazz-jam, dansband, Arja Saijonmaa, monoton hip-hop/r’n’b och pojkbands-pop får mig att längta lite efter döden.

Favoriter finns det många, men efter lite sållande kom jag fram till dessa: Ayreon, Beatles, Black Sabbath, Corrosion Of Conformity, Dan Swanö-(relaterat), Dream Theater, Electric Light Orchestra, Katatonia, King’s X, Marillion (w/Fish), Mike Patton-(relaterat), Monster Magnet, Mötley Crüe, Opeth, Ozzy Osbourne, Pink Floyd, Queen, Queensrÿche, Rush, Testament, Tool, Yes.
Vill man av någon outgrundlig anledning gräva ännu djupare i vad jag lyssnar på så finns större delen av min musiksamling att beskåda här.

Annonser

2 tankar om “Lodgerizer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s